Årskrönika anno 2012

2012 skulle kunna beskrivas som en unik blandning av sött, syrligt & salt. Alltså vad man i godisväg kallar för Gott & Blandat om man nu gillar sånt gottis!?

Den första biten jag får upp ur påsen är en röd, vilket för mig är en fruktigt god bit (men borde kanske signalerat fara?). Denna symboliserar alltså starten av året som rent ut sagt började med ribban högt uppsatt. Jag hade nämligen på ett ganska udda vis lyckats charma en av det motsatta könet i slutet på 2011 och hon var tydligen inte så lättskrämd så hängde med även detta år!

Men efter sol kommer regn (eller var det efter regn kommer solsken ) och bit nummer två som plockas ur påsen blev inte helt otippat den äckliga revolver-lakritsen och när jag fick denna i munnen så spottades denna ut rätt omgående trots att jag idag påstås vara vuxen och då borde svälja den?

Metaforen är nästan lite komiskt, men detta skulle jag kunna skriva en hel novell om så väljer att lämna er nyfikna för er som nu inte förstår vad jag pratar om...

Denna godisbits eftersmak räckte tyvärr riktigt jävla länge för i samma veva så var det tydligen dags för ännu en ”familjetragedi”, närmare bestämt en människa i min närhet som helt oanonnserat lämnade jordelivet. Nu hade han väl knappast levt ett prästlikt liv i sina 40+ år, men tanken av att han faktiskt hade gjort en 180-graders helomvändning i sitt liv och belönas då med att vid en så pass ung ålder få lämna oss? Mja, det fick mig helt klart att tänka på ett och annat i mitt liv!

What doesnt kill you make you stronger? (ett citat som han nu bevisligen ej kan yppa igen)

Likt vatten på en gås skakades eftersmaken av denna äckliga söta lakrits bort tillslut, för jag hade ett antal saker att falla tillbaka på som aldrig svikit mig och jävla tur det?

Nästkommande bit ur påsen vet jag inte riktigt vad den smakar, men den är grön. Kan det kanske vara en hint om att jag borde se över mitt liv och leva i nuet? Mja, mer grönsaker äter jag åtminstone nuförtiden!

Nej... den får symbolisera när Syrran och jag hoppade på något som på twitter kalladess hälsotåget eller på twitterspråk #häslotåget! Mina spelregler var ganska enkla, mindre supa mer träna och full fokus på mig själv!

Låter väl nästan som en vattentät plan, men hur gick det då?

Träna mer är väl något jag tog till det yttersta (även om jag redan innan tränade väldigt mycket), snittade säkert 10h/vecka på gymmet en tid framöver och lyckades på ett par månader skala av en sisådär 8kg fett från kroppen. Kanske inte riktigt var vad hälsotåget enbart gick ut på, men denna bit är något jag lärt mig bemästra så varför inte börja med det lätta?

Passade även på att för första gången på länge tävla i något som faktiskt går ut på en fysiskt krävande aktivitet. Lite komiskt hur detta kommer sig, då jag får ett sms av syrran typ kl 23.30 en fredag (?) där hon undrar om jag inte ville ställa upp på Oppeby-löpet. Jag satt då på puben med en öl i näven sådär lagom salongs och tänker för mig själv ”ja varför inte?”. Starten var runt 12.00 dagen efter har jag för mig, så jag tackade ja eftersom man kunde välja att bara springa 5 km.

Jag var alltså noll förberedd och springer in på tiden 20:52 vilket för övrigt gav placering 7 av 21. Värt att notera är att jag ej hade sprungit så där jättemycket innan men hade väl byggt upp en helt okej kondition av min sk funktionella träning jag utfört på nya gymmet!

Ja, ni kanske tror att jag plockade ur en handfull med gröna godisar ur påsen framöver? 

- Nej,  de där salta goda svarta lakritsbilarna, katter och båtarna (?) tittade fram lite då och då och har två riktigt fina highlights som utspelades sig på vår svenska stora vattenpöl som verkligen visade vad jag gick för. Nu minns jag dock inte mycket av dessa men det ska man heller inte göra om man hinner köpa 25 drinkar på en kväll?

Jag har alltså levt lite av ett dubbelliv av och till. Träna som en galning och sup som det inte fanns en morgondag på helgerna? 

- Ja så kan det bli när man fick avsmak för spriten i ung ålder och inte hoppade på tåget förrän man växt till sig och då ansåg att man hade ett par år att ”supa ikapp” för!?

Det är nog tur dom bjuder på godis på mitt gym så pass ofta som dom faktiskt gör, för jag har ett stort sug för både träning och godis så slog två flugor i en smäll och spenderade mer eller mindre all ledig tid där ett tag och detta resulterade i att jag lyckades med något jag tidigare endast drömt om. 

Styrkemässigt nådde jag nog en topp här under deffen, ska enligt noteringarna ha grisat upp 145kg i marklyft gånger en repetition men vill ärligt talat inte tänka på hur min rygg såg ut då med tanke på hur det ser ut nu när jag kämpar med betydligt lägre vikter (och bra teknik).

Jag nådde en ”målfysik” jag hade målat upp i mitt huvud och jag sprang Trosa Stadslopp (8,9km) 5 minuter snabbare än vad jag (än) i skrivande stund sprungit denna distans på under träning! Tiden var för övrigt 38:15 och inget att skryta med om man är en van löpare, men för en 90 kilos- och föredetta 140 kilosklump så får det väl anses som en kvitto på att man har lite jävlarenamma?

Hur fan är detta möjligt? Ja... ibland kan man undra om jag är mänsklig eller ej! Vinnarskalle har jag uppenbarligen och kanske lite onödigt envis!?

Nästkommande godisbit jag plockar ur påsen är röd, vilket denna gång står för stopp. Jag klev av hälsotåget som hade gått ganska ryckigt men trots att gett resultat åtminstone rent fysiskt...

För sommaren var här och jag ville leva livet, som på svenska innebär semester och supa? Ja i min värld är det väl ungefär så det ser ut och det stämde allt för väl in även detta år!

Rosét flödade och några kryssningar, festivaler och veckor senare vaknar jag upp och kollar mig själv i spegeln och tänker ”what the fuck happend!?”.

Min ”vältränade” kropp var som bortblåst i spegelbilden och...

Ringklockan ringde på alla våningar och den 6 augusti plockade jag upp alla gröna godisbitar ur påsen jag kunde hitta och bestämde att jag skulle äta dessa utspritt över hösten när suget faller på och gömde unnan påsen med de övriga bitarna på ett lämpligt ställe.

#hälsotåget take two? Japp!

Målet var att på max 100 dagar få tillbaka mitt fysiska och psykiska välmående, största fokus lades faktiskt på det sistnämda som faktiskt är bra många gånger mer besvärligare än det som dom flesta verkar tycka är som svårast?

Ett bevis på att sommaren står för årets dipp rent fysiskt fick jag när jag ställde upp i SN-löpet som var ett lopp på ynkliga 7,2 km och jag fick kämpa för varje meter jag sprang. Nu fick jag väl en okej tid och placering (31:42 och 39:a av 91) men jag är inte den som nöjer mig med lagom utan jag vill alltid bli bättre, så detta fick mig att verkligen satsa helhjärtat på träningen och hälsan!

I samma veva så kom ”familje-tragedi” nummer två för i år, då min härligt urfinska mormor fick se sig besegrad i kampen mot cancern som hon kämpat emot i flera års tid. Jag fick dock chansen att säga ”hej då” på ett för mig tillsfredeställandes vis så måste säga att det trots allt kändes ”okej” när det nu blev dags för hon led något enormt och det gjorde ont i själen att se henne ligga där helt livlös (hon hade inte ätit på närmare ett halvår så jävla tur hon inte var mager när hon blev inlagd för då hade hon dött av svält!)! Hoppas lite av hennes finska sisu lever kvar i mig, för henne var krut i det vill jag lova!

Nu betydde detta faktiskt att jag tog ett par (bra?) beslut i mitt liv. Jag sa tex mer eller mindre upp bekantskapen med mitt förra liv och allt vad det innebar, stängde även av facebook och besökte inte krogen på flera veckor/månader?

Tiden gick och jag fick ett tydligt kvitto på att mitt dåvarande liv inte var något som jag saknade och mitt dåvarande liv slutade äntligen tjata på mig så tuffade på utan några större problem tillslut!

Jag hamnade ”in the zone” rätt snart och allt flöt på som om jag inte gjort annat, tog faktiskt nästan 2 månader innan jag kom i kontakt med mitt fd liv för första gången och det var faktiskt väl förunnat då det var Öl- & whiskeymässan som sedan innan varit inbokat. Att njuta medans man dricker har för mig varit ganska svårt, men detta bevisade att jag tydligen kan göra det också även om resultatet blev att jag blev mer än salongs!

Detta var en trevlig paus i vardagen som annars bestått av sova, jobba, träna & äta.

100 dagar gick faktiskt förbaskat fort och jag lyckades genomföra en helt sjukt lyckad resa med mina mått mätt och har aldrig mått så bra, vilket dock inte syntes på utsidan för jag hade lakat ur min kropp på energi helt frivilligt och det är slitsamt på för kropp och knopp att genomgå en resa av denna magnitud ”helt på egen hand”.

Så 14 november bestämde jag att 100 dagar fick räcka och det jag hade uppnåt var ”good enough”. Man blir väl egentligen aldrig nöjd? Jag hade alltså hoppat fram till förarsätet i min egna bil genom livet och kände att jag hade kontroll över mitt liv och noll planer på att släppa taget om ratten!

Jag har precis läst den väldigt välskriven artikel om mig och min syster samtidigt som jag noterar att jag gjort närmare 200 styrketräningspass, hutlöst många ”fortgjort-pass” (nästan 1 om dagen i snitt!!) och en hel del löpta mil under 2012 och kan inte vara annat än nöjd med mitt gångna år?

Hade det inte varit för att jag ätit kopiösa mängder choklad/skräp under julen och dessutom haft en släng av en mancold så hade jag kunnat säga att jag avslutat detta år måendes som en prins! Men nu när både chokladen och mancolden på väg ur kroppen sneglar jag på den där påsen med Gott & blandat...

Vänder upp och ner på den på mitt soffbord i valnötsfanér och får se att det faktiskt är ett par bitar kvar, där dom flesta är av färgen gul. Finns det nån anledning till att jag inte fått upp denna färg tidigare?

”Gul är färgen för solsken och uppfattas som uttryckande optimism, upplysning, glädje, lycka, intellekt, och energi. Gult är en instabil och spontan färg. Innebörden av guld är illumination, visdom och rikedom och det symboliserar ofta hög kvalitet. Gult kopplas ofta samman med mat.”

Tar nu en riktig grabbnäve av dessa och lägger dom i skålen på bordet och ska se till att njuta av dessa så länge jag bara kan, passar även på att kasta dom där förbaskade revolver-lakritsen som finns kvar i sopptunnan så jag slipper se dom i början av 2013...

För 2013 är nog mitt år, känns liksom att det är dags nu?

Gott Nytt År önskar jag alla som nu orkat läsa så här långt!

Ps. Var länge sen jag slutade upp med nyårslöften, för kan ändå inte hålla dom men räkna med att en rapport om vilka mål jag satt upp för 2013 framöver! Ds.