Löpning - Mitt nya kall?

Börjar fundera på om det är så att jag helt enkelt rentav är skapt för löpning, för igår gjorde jag ännu ett försök på ett långpass löpning och känslan under löpningen går ej att beskriva och när man har med i beräkningarna att jag för 6 månader sen aldrig hade sprungit längre än 10 km så kanske det blir ännu tydligare?

Igår slog jag alltså personbästa med 3 minuter och 48 sekunder, helt utan att kolla på klockan under löpningen. Utan jag följde musikens rytm och lysnade på kroppen och försökte ligga på en belastningsnivå som kändes bekväm och något jag skulle kunna hålla "en evighet"!

Tittar man lite närmare på kilometer-splittarna så håller jag väl ett ganska bra tempo, för att sista 5 km öka tempot (delvis medvetet, då jag kände mig väldigt fräsch i benen) och ta mig hem utan att vara sådär slutkörd som jag var första gången jag genonförde denna distans (2 februari 2013)!

Detta syns ganska tydligt när man ser hur min puls såg ut under loppet, för snittet blev 141 och sista delen var allså betydligt högre än så, vilket betyder att jag borde kunna springa in ett par minuter till genom att initialt ha ett marginellt högre tempo!?

Borde kanske ha kostat på mig ett leende när jag försökte ta ett kort efter att jag hade sprungit klart, men tumme upp både IRL och ONLINE för både gårdagens löpning och löpnings som träningsform, för jag gillar verkligen detta mer och mer för varje gång!

Ps. För 2-3 veckor sen kollade jag faktiskt på ett träningsupplägg som är 10 veckor långt och ska garantera mig att ta mig under tiden 1:40 men börjar fundera på om det är så att jag rentav ska satsa på 1:30-1:35 som måltid i september? Ds.