Jag vill också, men jag har så dålig karaktär

Hur många känner inte igen sig här? Kan vara allt från att sluta med cigaretter, godis, läsk, snus, alkohol eller varför inte börja träna/dieta för att gå ned i vikt?

Jag får ofta höra hur folk avundas min otroliga karaktär när det kommer till träning och kost. Det är såklart kul att folk uppmärksammat att jag mer eller mindre gjort en 180 graders sväng senaste 3,5 åren, men denna sk karaktären folk pratar om är aldrig något jag ägt eller antagligen kommer kunna köpa mig till?

Okej, jag har senaste 3 åren på mitt nuvarande jobb kanske i genomsnitt tackat nej till 10 tårtbjudningar i månaden (kan räkna antalet gånger jag ätit på mina fingrar och tår). Men det betyder inte att jag är felfri och aldrig gör en serie dåliga val som slutar med att jag tex sitter med 500g lösgodis i magen och undrar "vafan hände?". Utan det handlar nog främst att jag för stunden har ett mål som jag är fast bestämd att nå!?

Mina akilleshälar är många, där top 3 troligen skulle se ut så här i dagsläget: (utan inbördes rangordning)

• Sötsaker
• Alkohol
• Snabbmat (fett... ja, "grisig" mat helt enkelt)

Hur får jag ihop denna ekvation med ett sunt leverne?

Denna ekvation har jag inte lyckats lösa än, utan valt att istället försöka göra mig medveten om vart dom största fällorna finns och försöka undvika dom i den största möjliga mån. Jag är ju trots allt bara människa, så att inte kunna unna sig något gott (som då ofta är synonymt med vad man i folkmun kallar onyttigt) skulle för mig kännas både förbannat tråkigt och nästan rentav idiotiskt.

Idiotiskt?

Vad menar jag menar med detta är att jag med den kunskap jag (främst) på senaste året snappat upp är att jag numera kan äta precis allt jag har på listan "gosaker", utan att riskera att gå upp i vikt eller i värsta fall helt tappa min livstil jag numera håller på att implementera på heltid. Det skulle alltså vara rent ut sagt idiotiskt av mig att sätta ett 100-tals förbud på de livsmedel jag bör undvika, för ...

"Monopol och förbud främjar bedrägeri, manipulation och den svarta marknaden"

Nu är detta ett citat först och främst från Norbert Teufelberger, som när han sa detta var co-CEO för Bwin ett mycket framgångsrikt onlinespelföretag, och för det andra helt ur kontext med ämnet?

Eller vänta? Sätter du ett förbud (eller ska vi kalla det regler) kommer du mer eller mindre gör allt i din makt för att överträda (bryta) detta, då främst pga din sk dåliga karaktär? Kan vara något så oskyldigt som att plocka choklad i förväg från adventskalender till sno sprit från sin fars barskåp? Jag har själv huserat på diverse svartklubbar när poker-boomen var som störst i sverige, vilket då främst skedde pga den där kicken man får av att göra något förbjudet! (därav att jag valde detta fina citat)

Ja, så tänker åtminstone jag och har alltså helt skrotat det här med en lång lista på saker jag INTE får äta!

Äta vad du vill?

Riktigt så enkelt är det inte, utan jag försöker helt enkelt göra ett lite mer eftertänksamma val i mitt liv. Har jag tränat flitigt i flera veckor så är jag utan att ens behöva skämmas värd en rejäl hamburgare på Burgerking (jag valde bort pommes och la till ett extra kött istället för bättre mättnad).

För skulle jag varje gång jag äter godis behöva känna "nu har jag gjort det igen" skulle det sluta med att jag inte går till gymmet pga att känner att jag fallerat totalt i min livstil. För just denna fälla har jag trillat ner i så många gånger under denna viktresa vilket på 4-8 veckor resulterat i +5-10kg omgående!

Senaste åren har det även hänt något med mina smaklökar, för jag har börjat uppskatta bra mycket mer livsmedel och tycker saker som förut var gott inte alls smakar lika gott nu. Utan lagar hellre en pizza hemma med schyssta tillbehör snarare än att ta en flottig pizza av ren lathet!

Ni som känner mig och kanske umgås med mig rätt ofta vet mer än väl hur det kan se ut när min karaktär är som bortblåst, även om den nu varit på sin plats i drygt 2 månader!

Hur kommer det sig att jag skriver detta just nu?

Bra fråga. Kan ha med att jag ska möta min absolut största fiende (just nu) på lördag? Det är med en typ av hatkärlek jag nästan ser fram emot denna prövning. Jag ska nämligen på Öl- & Whiskeymässan i Stockholm, där det alltså inte är på tal om att dricka vatten och gå och lukta på flaskorna... utan jag ska dricka mig full för första gången på 2 månader!

Nu ska jag njuta av detta till fullo, så "the sky is the limit" kommer gälla för denna kväll. För det är jag värd och heller inte orolig att jag inte ska överleva denna prövning, utan mer intresserad av hur jag rent psykiskt kommer hantera detta i efterhand efter rent ut sagt levt ett i det närmaste optimalt liv sen semestern tog slut i augusti!

Vill man något tillräckligt mycket så kan man, det är vad jag lärt mig senaste 3,5 åren!

Nåja, nu har jag flummat tillräckligt för idag och hoppas det finns något vettigt i denna långa text!?