Blir man någonsin helt nöjd?

Kan man någonsin bli helt, totalt lycklig med allting i livet? Eller handlar bara vårat öde om att sträva efter nya mål, som uppehåller än ett tag innan man börjar gå efter nya saker för att tillfredsställa sig själv?

- Beats me!

Då och då brukar jag rannsaka mig själv och försöka sätta upp lite stolpar med mål jag vill uppnå inom en överskådlig framtid. Detta handlar alltså om mer eller mindre vad som helst, då jag tex alltid velat åka till Dubai på semester pga mitt lite udda intresse för exteriör- inte interiör design.

Men just nu jobbar jag med två mål, som båda i allra högsta grad är något som ALLA borde ha högst upp på listan? Fysiskt och psykiskt välmående!

När det kommer till den fysiska hälsan är jag utan tvekan i mitt livs bästa form, men här kommer det här med ”blir man någonsin helt nöjd?” in. Jag hade en i det närmaste utopisk målsättning för drygt 3,5 år sen och det var att jag hade förhoppningen att en dag ha den där fighterclub-kroppen alla pratade om och trånade efter. Kändes som något som alla ville ha, så det ville även jag!

Ärligt talat så är detta mål väldigt inaktuellt just nu, för det är inte längre den estetiska fysiken jag är ute efter. Utan tanken är att ju närmare slutmålet jag kommer (vilket sist jag rannsakade mig själv var bloggens rubrik) så flyttas ribban ännu ett snäpp bort. Vad jag gör när gymmets maskin visar <10% i BF är väl först och främst ger mig själv en stående eloge för att ha lyckats med något som väldigt få trodde var möjligt, jag orkade trots allt inte ens ta mig fram utan bil, hiss eller annat hjälpmedel!

Men anledningen till detta sk delmål är alltså inte längre bara rotat till att jag vill se ut på ett speciellt sett, utan handlar även om hur det känns. För detta mål är bara en av alla saker jag vill checka av från listan ”99 saker jag vill göra innan jag dör”, alltså ett steg till ett lyckligare liv?

Ja detta återstår att se och får nog svaret på den frågan innan 2013 är här!

Jag har full förståelse för dom som anser min nuvarande livstil/livsfilosofi är helt uppåt väggarna, men ärligt talat? Tränar jag 5-6ggr i veckan och är relativt selektiv med vad jag äter/dricker för någon annan vill att jag ska göra det? Svaret här är väldigt enkelt, för tror få kan uppnå denna målmedvetenhet om man inte utför en livsförrändring av denna magnitud för först och främst sin egen del!

Nu ska jag inte sticka under stolen med att det tex är kul att få lite uppmärksamhet, när man gör något bra, annars hade jag aldrig skaffat en blogg/journal. Men att tex träna för att få ligga oftare? Ja dom som gör det måste ha helt andra mål i livet än mig!

Jag är alltså inne i sluttampen för att nå delmålet gällande min fysiska hälsa, vilket känns förbannat skönt då jag ibland funderat på om det faktiskt varit värt det? Det jag uppnått är alltså att numera orkar kliva upp ur sängen varje morgon med en känsla av att jag klarar av denna dag utan problem!

Så det jag gör nu är jobba med sista pusselbitarna, för innan jag är helt hel på insidan kan jag inte känna mig ”nöjd”! Detta innebär alltså att jobba med den inre hälsan, vilket jag för 3-4 år sen trodde var en baggis att fixa. Men kan skriva under på att jag utan problem skulle göra om min viktresa igen om det var en garanti för ett lyckligt liv!

Nu har jag turligt nog gjort väldigt stora framsteg inom detta område senaste 2 månader så inbillar mig att jag om säg 2 månader till har gjort minst lika mycket framsteg och närmare slutmålet!

To be continued...