Periodisk fasta: Varför?

Efter att ha deltagit i P4 Extra och Dagens Nyheter repotage som utövare av periodisk fasta (PF) är jag väl inte helt nöjd med hur dom fick fram varför jag valde att börja med det och/eller varför jag fortfarande "utövar" detta...

Så tänkte att jag här skulle göra en lite summering av mina tankar i ämnet. Inser dock att jag börjar i lite omvänd ordning, så detta är del 1 i en serie inlägg om PF och hur jag som utövare upplever det.

Detta är alltså inte någon faktaartikel/guide, för det finns redan flera som skrivit bra guider i ämnet (tex denna), utan detta är enbart mina tankar, funderingar och observationer!

Prova något nytt

När jag 2009 började träna hade jag ingen aning om varför jag blivit överviktig, mer än att jag uppenbarligen inte åt bra och rörde på mig för lite.

Just då ansåg jag nog inte att jag åt sämre än övriga i min närhet, men när jag väl insåg vad en kalori var och vad det gjorde med kroppen (tror detta var ungefär i slutet på 2010) så gjorde jag ett antal observationer som skulle kunna bli en meterlång lista på varför jag blev överviktig.

En ganska stor bov i dramat var det många kallar för "skåpätning" eller småätandet mellan dom stora måltider (frukost, lunch & middag). 

Så när jag en dag hittade denna tråd på kollozeums träningsforum tänkte jag "kan dom äta så där mycket mat till middag utan att bli tjocka är detta något för mig". Just då trodde jag nog att det var något magiskt med periodisk fasta (och i det här fallet något som kallas lean gains), men när jag tänkte efter så handlar det ju än en gång om energibehov och vad man stoppar i sig.

Man kan inte gå ned i vikt utan att äta mindre än vad kroppen behöver, vilket jag nu efter 4 års kämpande med vikten har kunnat bekräfta ett otal gånger!

Trots att jag alltså varit en som alltid vilet ha något att stoppa i munnen kunde jag tänka mig att prova detta, för att eventuellt få bukt på min väldigt osunda relation till maten som mer eller mindre styrt hela mitt liv!

Lätt att planera

Det är ju ingen svår ekvation att lösa, att om man äter färre gånger per dag så är det lättare att hålla koll på intaget av energi?

Eftersom jag i början av 2011 (första gången jag kom i kontakt med PF) hade påbörjat en deff blev detta rätt uppenbart för mig att det var betydligt enklare att just planera kosten när jag åt mer sällan!

Hungerkontroll

Att gå från att tänka på mat all vaken tid till att nu knappt komma ihåg att äta är verkligen en befrielse för mig.

Det är inte så att jag inte är hungrig, men dom signaler som nu triggar min hunger är inte de som innan var en av bovarna till att jag i slutändan vägde över 140 kg.

Jag kan tex sitta och kolla på när tex kollegor eller familjemedlemmar äter tårta, godis eller andra godsaker och gå förbi en pizzeria utan att tänka "detta måste jag ha". Visst så kan det ibland väldigt temporärt kännas "detta vill jag ha", men brukar i 99 fall av 100 sluta där och jag kanske väljer att äta något gott/liknande senare under dagen när jag väl väljer att äta något!

En ganska trevlig fördel med denna hungerkontroll är att jag äter när jag vill eller för att förtydliga, när det passar mig bäst! Inte efter någon klocka som säger "frukost", "lunch" eller "middag". Innan jag hittade PF åt jag nog främst med hjärtat, som verkar vara kopplad till magens hungerkänslor i mitt fall.

Värt att notera är att jag alltså inte äter på några exakta tider, utan det faller sig ganska naturligt att jag efter träningen äter min mat när jag kommer hem och duschat och gjort mig "redo" för kvällen. Tränar jag inte, så kan middagen passa bättre direkt efter jobbet vilket då är några timmar före min normala middag en träningsdag!

Nu äter jag även med huvudet, samtidigt som jag då får njuta av god mat dagligen!

Insulinkänslighet

Jag har nog faktiskt varit på gränsen till att ha diabetes typ 2, när jag tänker tillbaka på hur jag mådde för 4-5 år sen, men sen jag började äta bättre och röra på mig har jag nog "självmedicinerat" mig eller åtminstone fått ett jämnare blodsocker.

Men sen jag började med fasta så kan jag se tydliga tecken på att min insulinkänslighet förbättrats, vilket då innebär att jag inte har lika höga toppar och inte lika låga dalar sett över dygnets timmar och undviker då tex den där tröttheten många får när deras blodsocker blir lågt.

En annan trevlig effekt av detta är att mitt sug av sött kan hållas i chackt mycket bättre då kroppen inte skriker efter socker på samma sätt som när jag åt något mer eller mindre hela tiden och blodsockerkurvan mer eller mindre såg ut som börsens trendkurvor!

Välmående

Ordet euforisk kan låta abstrakt, men det förklarar faktiskt mycket väl hur det känns.

Jag har kontroll över mitt liv, det är inte livet som har kontroll över mig!

Äta vad jag vill

I början var nog PF främst en ursäkt till att få äta mycket mat och känna mig mätt.

Men nu har jag genomgått en bulk (viktuppgång) med PF och har då lärt mig att mättnaden man kan få av denna typ av näringstajmning kan vara en nackdel om man äter enbart bra livsmedel dagligen.

Min syn på kosten för över 2 år sen var att jag var tvungen att äta kvarg, kyckling, broccoli och möjligen lyxa till det med en näve kokt ris. Åt jag inte detta så skulle jag bli fet igen och bara tanken på en kanelbulle skulle höjja mitt BMI.

Detta kan låta sjukt för vissa, men jag vet att många lever i denna tro och hoppas att denna text kanske får fler att tänka till vad som egentligen var/är orsaken till vad som orskade viktuppgången eller kanske bara ett mindre bra välmående (man behöver ju inte nödvändigtvis vara överviktig för att man sköter kosten dåligt).

Mellan 2009 och sommaren 2012 har jag provat att sätta ett antal förbud när det kommer till kosten, något jag brukar kalla för "gå på diet". Resultatet har allt som oftast inneburit en stor fettförlust under denna period när jag lyckats hålla detta strikt (urspårningar iform av galna okontrollerade ätardagar var dock vanligt) för att när jag avslutat denna diet lagt på mig dessa förlorade kilona på halva tiden och ibland nästan gått pluss på vågen!

Lösningen på detta problem var sonika att sluta med allt som heter diet eller sk förbud på livsmedel jag inte får äta.

Numera äter jag väl mer eller mindre samma mat som tidigare gjorde mig fet, men den stora skillnanden är att jag inte på en och samma dag äter en kebabpizza med extra sås, 1,5L cola, 500g lösgodis varje fredag och lördag i kombination med att jag inte lyfter mig ur soffan på en hel helg.

Jag har alltså hitta en mycket bra grund att bygga min kost på och kompletterar när hålrummet i kaloribudgeten finns med lite godsaker. Jag planerar alltså min kost på ett sätt som gör att jag kan äta hamburgare, pizza eller vad jag nu är sugen på och ändå ser till att kroppen får sitt behov av näringsämnen.

Nu vet jag att det finns väldigt många som tror att äta "cleant" är det enda rätta, vilket möjligen kan tänkas stämma för mer eller mindre alla. Däremot tror jag inte det passar alla, då detta först och främst ställer till problem när man inte äter mat från sitt egna kök.

Sen vill jag personlingen njuta av mitt liv (som jag bara lever en gång) och mat är för mig en av de saker som höjer livskvalitén och friheten att kunna äta "vad jag vill" har helt klart släppt på många cravings jag dagligen hade innan!

PF är för mig en livsstil, något som i dagsläget känns helt naturligt och känner för första gången i mitt liv att jag faktiskt har kontrollen över min kropp när det kommer till kosten!

Om ni känner att jag missta något "varför" får ni gärna lägga en kommentar nedan så kanske jag kan besvara på era funderingar på varför just jag började med PF och än i dag inte har några funderingar på att ändra mitt leverne!