Murphys law

"om något kan gå fel så kommer det att göra det".

Jag har generellt aldrig varit den som är lyckligt lottad med att ha flyt i livet, mer än möjligen inom vissa områden men det är dom där jag personligen med min kompetens kan styra över att det kan bli en positiv utgång (alltså inget singla slant som då är "fifty-fifty").

Idag är ett ypperligt bevis på att Mr Murphy ej är på min sida och som bekant så är ju den enda sanna glädjen den så kallade skadegländjen? Så varför inte dela med mig av min dag så här långt!

Jag tog mig upp på morgonen som vanligt, fick med mig allt i ryggsäcken och var på plats på jobbet i tid. Alltså en bra start på min sista arbetsdag för denna vecka? Ja, dumt att klaga. Lyckas tom tillverka en "sak" på jobbet för första gången med lyckat resultat.

Sen börjas det...

• Får på ett möte reda på att det är slut med missbruket av flex-tid på jobbet, för japp... jag är mer än skyldig till detta senaste halvåret (?), alltså ingen big deal mer än att jag få börja sova ut på morgonen lite oftare och komma hem senare än jag vant mig vid!
• Efter lunchen hade jag i uppgift att göra vad som på pappret var en enkel sak (hade fått en heads-up igår), 3 timmar senare har jag inte ens kommit halvvägs och lyckas med nöd och näppe få i mig lite näring (bröt alltså fastan kl 16.00) innan bussen gick hemåt en timme efter min "ordinarie" arbetstid.
• Väl vid bussen upptäcker jag att min plånbok trillar ur min bakficka, då jag bytte om till gymkläder på kontoret = ringde min chef och han hittade den och lämnade den senare i min brevlåda (vi bor grannar). Jag lyckades få åka med in till stan genom att dra en snyfthistoria för busschaffisen!
• På gymmet gick passet piss, för fick känningar i höftböjjarna och var bra nära att faila (böjja ryggen) på sista tunga singeln. Kan troligen även ha med arbetsuppgiften på eftermiddagen då jag inte direkt stod helt optimalt när det krävdes lite fysiskt arbete. Jag avbröt lite snyggt och körde 2 pass yoga istället!
• När jag kliver ut ur gymmet fick jag en skum känsla att något var fel, letar efter hemmanyckeln som jag av någon dum anledning har liggandes lös i jeansen. Ja men skål och grattis, även den trillade ur på kontoret (?) = utelåst! Detta löses lite snyggt då jag vet att syrran är nere på stan och äter mat med sitt företag och hon troligen har min reservnyckel på sig. Sagt och gjort går jag dit svettig och jävlig och lyckas hitta henne där och tur som fan så hade hon nyckeln med sig!
• Tror jag sluta där, för tillräckligt mycket tycka-synd-feeling över detta inlägg redan!?

What doesnt kill you make you stronger... right!? I live for these challenges!

Nu går jag och lägger mig innan något mer elände händer!

Ps. Är för mig en gåta varför jag lyckades kostmässigt fullfölja dagens utstakade plan, där troligen plan är det som faktiskt gjorde att detta fungerade. För normalt sett hade jag utan tvekan gått och köpt en pizza och en påse godis och moffat i mig och tyckt synd om mig själv! Ds.